Oljan blev en dyrköpt läxa

Då har jag idag gjort mig av med mina sista Fred Olsen Energy aktier. Aktien har kastats upp och ner det senaste året och samtidigt som oljepriset är högst osäkert och börsen darrar på toppen vill jag inte ha ett bolag som FOE i portföljen. Nu kommer jag säkert få kommentarer från många som menar på att oljan bottnar nu och att man måste hålla ut och visst kan det vara så, oljan kanske har bottnat. Men tittar jag samtidigt nyktert på hela caset just nu så tror jag varken att oljan kommer komma tillbaka på över 100 dollar fatet inom en överskådlig tid, samtidigt som FOE står inför enorma utmaningar.

Allt detta samtidigt som jag har väldigt svårt att värdera ett bolag som FOE. Jag menar riggarna i sig är ju inte värda något om de står på torra land och FOE står inför enorma utmaningar och tunga investeringar för att förnya sin flotta. Dessutom blir det rena spekulationer huruvida de har chans att teckna nya kontrakt eller inte.

Oljan blev en dyrköpt läxa som jag hoppade på ett tag efter att flera bloggare började skriva om caset bonheur. Jag tyckte det såg riktigt intressant ut innan det stora fallet i oljan, framförallt allt som Lundaluppen skrev. Att oljeprisfallet sedan skulle bli så här djupt och utdraget hade jag aldrig kunnat gissa.

Egentligen skulle jag gjort mig av med allt oljerelaterat när jag stod plus minus noll för någon månad sedan. Problemet är bara att psykologin i ett sådant här läge får en att vilja tjäna tillbaka pengarna i samma aktie, bara för att man inte ska få fel. Det rätta sättet är att strunta helt i det och hellre ta en förlust tidigt och inse att man har fel. Det här är en klassisk tankefäll som gör att man håller kvar vid förlorarna och säljer vinnarna.

Jag är dock inte helt borta från oljemarknaden utan har en liten stek kvar i Seadrill som jag bytte från FOE till för ett tag sedan. Dock så utgör den en liten del i portföljen vilket är mer rimligt när det gäller råvarurelaterade bolag.

Summa summarum så blev både Fred Olsen och Bonheur helt klart förluster som känts i portföljen, även om jag vägt upp det mesta med nyinsättningar. Mina bet i oljebranschen samt vändorna i SSAB är egentligen de affärer som gjort att jag inte slagit index de senaste åren. Tänker jag tillbaka på det så är det rena spekulationer egentligen då jag har dålig koll på den komplexa råvarumarknaden som dessa bolag faktiskt verkar i. Något som också är gemensamt för dessa två är att de är turn around case, något som lockat både mig och säkert många andra småsparare att betta på.

Detta tillsammans med allt jag tidigare skrivit gör mig mer och mer nöjd med beslutet att i fortsättningen spara i mer fonder, samt indextunga utdelande bolag där jag heller inte tar hänsyn till tajming. Då kommer min gamla KF snart vara betydligt mindre och kan därmed fortsätta vara en slags global portfölj där jag handlar lite mer frekvent.

De flesta förvaltningsproffs spöar inte index och jag inser mina begränsningar och tror mig inte heller klara av det i längden mer än med tur.