Från 1:a juni 2015 gäller regeln att bankerna måste visa upp snittränta på bolånen. Tanken var att göra det enklare för konsumenterna att jämföra bolåneräntor och därmed också lättare för dem att hitta den bank som ger lägst ränta. I jämförelse med listräntan, som tidigare enbart presenterades, så har snitträntan sina fördelar. Den speglar trots allt den ränta som bankerna faktiskt lånar ut till – inte bara vad de visar offentligt.
Det är som Privata Affärer skrev strax efter att denna regel infördes att ett råd är att ”kolla upp snitträntan innan mötet med banken. Om din ränta är sämre än snittet måste banken komma med en förklaring”
Men samtidigt är snitträntan knappast ett lysande exempel på hur bäst bolåneränta kan hittas. Banken kanske ger en förklaring varför de ger en ränta under snitträntan, men det gör inte räntan bättre för det.
Det är förvånansvärt att konkurrensen kan få vara så otydlig och att det därmed ofta blir att bolånetagarna tecknar lånet på ”sin bank” av gammal vana. Detta trots att ekonomitidningar regelbundet visar upp att det skiljer stort mellan bankerna. En punkt kan vara att aktörerna inte alls kan jämföras på samma sätt som ett privatlån.
Ska ett privatlån tecknas finns ett flertal så kallade låneförmedlare som hjälper till att jämföra räntor hos 10-20 banker. När kunderna allt mer går den vägen kommer de aktörer som inte har riktigt konkurrenskraftiga villkor sakta men säkert försvinna från marknaden. Genom jämförelserna blir det tydligt för kunden vilken aktör som är bäst utifrån kundens behov.
Liknande förmedling inom bolån ligger än så länge bara i sin linda. Det finns – men är inte på långa vägar lika utvecklat som på privatlånen. Läste en intervju med Vd:n på Consector (kan tyvärr inte hitta intervjun igen) där han säger att bolåneförmedling idag står för 1% av bolånemarknaden och att detta motsvarar ca 30 miljarder. Det är klart att marknaden är enorm och att bankerna gör vad de kan för att behålla sitt ”monopol”.
Ser man utvecklingen i Storbritannien och USA så ligger Sverige långt efter. Där är bolåneförmedling betydligt mer utbrett och vanligt. En relativt simpel tjänst men som gör att man snabbt får veta vad bankerna erbjuder ränta. Inte vad de erbjuder för snittränta.
För det är den ränta som erbjuds som är intressant. Visst kan jag gå till banken och fråga varför jag får högre ränta än snittränta så som Privata Affärer skriver. Men det är när jag kan påvisa att en annan bank erbjuder bättre villkor som pressen tydligare kan sättas på banken.
En orsak till att bolåneförmedling inte etablerat sig kan mycket väl vara att storbankerna inte ”hänger med på tåget”. Anar att de inte skulle tjäna på en jämförelse men tids nog vi där och då måste de acceptera det. Ser man på utvecklingen hos flera låneförmedlare (som just nu nosar på bolånen) bör det vara en realitet inom en kort framtid att bolånen lika enkelt kan jämföras. Kanske kan det då skapa en tydligare konkurrenssituation där det blir enklare för konsumenten att hitta rätt.
Till dess är min rekommendation att inte titta på listräntan eller snittränta. Titta på den ränta du får, det är den som räknas. Det är den som kan ställas mot andra bankers alternativ.